Utan mening, utan mål

Snart tre veckor efter Stockholm Marathon. Konstigt att ha avverkat årets stora mål redan innan maj är utgången. Känner mig lite desorienterad, vet inte hur jag ska lägga upp träningen på lite längre sikt. De närmaste veckorna (läs sommaren) innebär fartträning, både på cykel och med löpardojjorna. Jag är anmäld till Kalmar Minitri den 12 augusti och eventuellt deltar jag också i Vidingehem Triathlon den 29 augusti. På vägen dit hinner vi förhoppningsvis med både Victorialoppet (9 km) i Borgholm och Atea Kalmarmilen. Men efter det? Jag är anmäld till Göteborgsvarvet 2016, men det känns väääldigt avlägset just nu.

I år vill jag under 43 min på Victorialoppet. Därför körde jag  intervaller i måndags, de första på väldigt länge. Jag ville inte maxa utan testa att springa lite fortare fast ändå kontrollerat. Det fick bli 5*800 m, det kändes lagom jobbigt.

Jag är nöjd med intervallerna och jag känner att det helt klart finns mer att ge. Det blir en spännande sommar!

Har jag berättat att jag också bokat in mig på en löpkapacitetsanalys? Jag och maken åker till Stockholm nästa helg (hans 40-års present) och då jag fick en del pengar när jag fyllde år, så bokade jag också en tid på Asics Running Lab. Det ska bli jätteroligt, spännande med analysen, och härligt med en helg i storstan med maken!

Jag och barnen på cykelutflykt!

Där satt den!

Lite extra ledigt är aldrig fel. Vi har haft en riktig trädgårdsdag och fixat och donat med allehanda ting. Solen har varit framme nästan hela tiden och det är verkligen så här det känns när livet leker, familjeliv när det är som bäst!

När dagen börjat lida mot sitt slut var det läge för mig att utföra dagens träningspass. Ikväll stod 13 km snabbdistans på schemat. Jag är fortfarande ganska feg mentalt och tänker att 5,00-tempo är snabbt nog för att jag ska vara nöjd vid en snabbdistans. Men så börjar jag springa och efter ett par lite lugnare kilometrar, som agerar uppvärmning, så ökar jag successivt tills jag ligger och pendlar runt 4,45-fart. Och det är inte extremt jobbigt på något sätt. Andningen är ansträngd men kontrollerad och benen starka och pigga. Jag är mycket snabbare än vad jag själv tänker, måste få med mig det mentala så kan jag säkert pressa tiderna ännu mer.
Ikväll stämde allt och jag slog mitt egna rekord på rundan med ett par minuter. Så här ska löpning kännas!

Premiär för kortbyxor och linne!

Imorgon blir det cykling (med lunchstopp) tillsammans med maken. Det ser jag fram emot jättemycket! Rapport utlovas…

Nya rekord

Min nya gps-klocka Garmin Forerunner 920XT, har den roliga förmågan att logga rekord på olika distanser. Efter dagens pass hade jag slagit tre nya rekord; snabbaste mile, 5 km och 10 km. Japp, jag körde alltså ett tempopass ikväll.
I onsdags drog jag några 400 m-intervaller, men avslutade efter fyra stycken då jag kände att vristen började stumna. Ikväll var spänningen stor över hur länge jag skulle kunna hålla tempo innan vristen eventuellt skulle börja kännas.
Jag började lite lugnt och ökade sedan efterhand. Jag körde på och kilometrarna tickade på en efter en. När jag stoppade klockan vid garageuppfarten hade jag inte haft en enda ömmande punkt i hela kroppen. Fantastiskt skönt!
Milen tog mindre än 50 minuter, så snabbt har jag bara sprungit en gång tidigare och det var på ett 10-km lopp. Nu var det ju bara ett vanligt tempopass på träning. De sista kilometrarna gick i 4,40-tempo. Jag är rätt nöjd med det!

Ikväll ska jag roa mig med att shoppa på Wiggle. Det är dags för nya mängdträningsskor, min Asics GT 2000 är nog slut och börjar till råga på allt gå sönder.

Ser ni att den vita strumpan syns i hålet vid lilltån?

Bra uppladdning inför imorgon då jag och svägerskan ska ha en heldag på stan, själva! Det blir grejer det!

Dag 4 och 5 – tempo och Tomtelöp

Igår (dag 4 av julutmaningen) blev det ett tempopass på elljusslingan. Två varv, ca fyra kilometer, i så pass hög fart att jag flåsade rejält. Skönt att kunna öka farten och få jobba med hjärtat! Senare på kvällen höll jag återigen Andreas sällskap och vi gjorde hans rehabövningar tillsammans.

Idag (dag 5) var det dags för en av de nyare traditionerna i vårt julfirande – tomtelöp. Förra året sprang jag och min lillebror hem till mina föräldrar på julafton och även om vi i år tjuvstartar firandet idag den 23/12, så ville vi ta vara på den hurtiga traditionen!

Det blev nio lugna kilometrar med med mycket prat och skratt. Kvalitetstid med lillebror, helt enkelt!
Efter all mat lekte vi mörkerleken när vi med pannlampor gav oss ut i landsbygdsmörkret. Skönt med en promenad i den friska luften!

Imorgon väntar nytt firande på makens sida.

God Jul på er!

Borgholm by night

Jag lovade ju att återkomma med vår tripp till Borgholm och Victorialoppet. Årets nyhet är att vi övernattar! Så skönt att bara gå till hotellrummet efter loppet för att duscha och fixa sig.
Loppet då, undrar ni säkert. Jo, jag gjorde en stabil insats och kom in på 44,21. Inte i närheten av pb men ändå nöjd efter dagens förutsättningar. Det kommer utförlig race rapport imorgon. Nu ska vi ut och svira i Borgholm :-).

Svägerskan fixade frillan.

Vi hörs!

Formbesked

Fullproppad med pannkakor var det ikväll dags att ta itu med ett av favoritpassen, ett distanspass med stegrande fart. Planen var 3 km uppvärmning + 3 km 5,20-5,30-fart + 4 km tänkt tävlingsfart nästa lördag, dvs 5,10-5,15-fart och sedan avsluta lugnt de sista kilometrarna. Rundan är på totalt 13 km och är trevlig och naturskön då den går på mestadels grusvägar i skogsmiljö.
Lämpligt nog lättade molnen nu på kvällen och det bjöds på uppehåll och ljumma 14 grader, perfekt löparväder! På tal om väder. Någon mer än jag som har kollat väderprognosen för Göteborgsvarvet? Det verkar lite halvkasst med gråa moln, lite regn och ca 11 grader, men det kan ju hinna ändra sig många gånger!

Hur gick det då med löpningen? Jo, bra tack. Det gick lite fortare än ursprungsplanen, men jag har svårt att springa i exakta farter, det går mest på känsla. De första 3 km med fartökning snittade jag 5,18 på och de följande 4 km i tänkt halvmarafart gick på 5,05. Jag tror inte på något vis att jag kommer att hålla 5,05 min/km på Göteborgsvarvet, men det är ju trevligt när formen är på uppåtgående och det känns bra!

Nu sitter jag nyduschad framför tv:n och ska avnjuta andra semifinalen i Eurovision. Jajamen, jag är lite schlagernörd också :-).

Dubbelpass

Det har visst gått ganska många dagar sedan jag skrev sist. Sorry, för det, men det har varit fullt upp med kurs, jobb, födelsedagsfirande och annat socialt umgänge.
Jag hade ett visst behov av att ”träna ikapp” idag då det inte blev något pass igår. Då öppnade sig en möjlighet att få till en cykeltur då väninnan skulle cykla hem till oss för den brunch som de var inbjudna till. Jag passade helt enkelt på att möta upp längs med vägen. Jag har tyvärr ingen bild på vårt lilla äventyr, men kan konstatera att det var trevligt med sällskap! Min tripp blev till slut 19,5 km (denna gång fungerade klockan), så nu har jag nästan fyra mil i benen inför Tjejvättern. Tror ni att det räcker ;-)?
Efter brunchen och en massa trevlig samvaro så åkte gästerna hem och vi klädde raskt om för lite uteaktivitet. Josefine hade tjatat hela dagen om att få cykla så nu var det bara att ge sig ut i den fantastiska vårvärmen. Jag passade på att ta en löptur medan de andra cyklade. Tanken på att få till ett långpass fick jag slå ur hågen på grund av tidsbrist, men jag är nöjd med dagens två träningspass.

Vet inte om det var sonens sällskap eller att benen fortfarande var uppvärmda sedan cyklingen, men det blev ett bra tempo! Helt oplanerat blev det ett riktigt tempopass. Kan inte bli något annat då första kilometern gick på 5,07 (är ju annars alltid långsam första biten). Det var också premiär med kortärmat och korttights, nice!

Efter dagens 5,28 km så har väl denna veckans löpdos hamnat på väldigt blygsamma 21 km. Inte mycket att skryta med men det är fördelat på tre pass i alla fall. Tre pass i veckan var tidigare ett mål som jag hade och som var svårt att leva upp till. Efter sommaren förra året är det mer regel än undantag med löpning tre gånger varje vecka!
Nästa helg är det dags för löparlägret i Halmstad tillsammans med maken. Det ser vi verkligen fram emot!

I hasorna på maken

Idag gavs möjlighet för gemensam löpning med maken och som jag har skrivit tidigare, så är det inte ofta det händer. Det blev inte sämre av att det var över tio grader varmt och strålande sol!
Jag såg direkt min chans till att få en ordentlig genomkörare eftersom Andreas har en högre löphastighet än mig. Till min fördel är min uthållighet på lite längre sträckor. Idag tog vi en runda som vi inte visste exakt på förhand hur lång den är. Vi gissade på max 14 km, det blev 14,5 km till slut, men då hade vi en felspringning som genererade i ett antal hundra extra meter. Mitt mål med passet var att ligga på min tänkta tävlingsfart på halvmaran dvs ca 5,10-5,15 min/km. Ett ganska tufft pass alltså!

Vi tog det lite lugnt i början och passade även på att växla några ord med pappa som var i skogen och jobbade. Sedan gick det inte så lugnt längre! Andreas tog sin roll som farthållare på största allvar och de första kilometrarna gick snarare på fem minuter jämnt än 5,10. Jag kände på andningen att det gick fort, men så länge det kändes kontrollerat så var det ju onödigt att klaga. Jag brydde mig väldigt lite om klockan idag utan litade på att vi tillsammans matade på i ett stabilt tempo.
Vi tillät oss två korta fotopauser, går inte att låta bli att tvärstanna då det helt plötsligt växer blåsippor i vägkanten!

Underbart väder, säsongspremiär för korttights.

Det andra stoppet var mer planerat då den vackra naturen verkligen inbjuder för att stå och njuta en stund!

Jag pinnade på så gott jag kunde men kände aldrig att det var någon fara på taket. Även Andreas flåsade på rätt bra, det här var längdmässigt mer som ett långpass för honom och att då trycka på som vi gjorde, tar på krafterna.
Mycket nöjd med vår insats stannade vi klockorna på drygt 1 h 15 min, vilket gav ett snitt på 5,13 min/km, helt enligt beställning alltså ;-). Den effektiva löphastigheten var ofta snabbare än så då vi t ex gick i den längsta och brantaste uppförsbacken. Det känns i kroppen nu att jag har sprungit ganska snabbt och långt idag. Det blev inte bättre av att vi fortsatte med att flytta runt möbler i huset i eftermiddag/kväll. Bära upp två soffor uppför trappan var lite segt… Men nu har vi ett vardagsrum på övervåningen!

Som det känns nu så tror jag att jag hoppar över det tänkta långpasset imorgon. Ett kortare löppass och en cykeltur kanske det kan bli istället!

En helg i vårens tecken

Ja, det räcker med att solen sticker till lite ordentligt ett par dagar, så kommer pollen som ett brev på posten. Kliande ögon och snorig näsa, jo man tackar!

Men efter en helg som denna så går det liksom inte att klaga. En massa härlig sol och en massa trevliga stunder med familjen. Igår började vi med att avboka lördagens inplanerade stadstripp och sociala umgänge då Josefine kräkts en gång under natten. Vid middagstid var ungen oförskämt pigg (och ”magsjukan” berodde nog troligen på den stora semla som hon smäckte i sig ganska sent på fredagskvällen) så vi tog en tripp till en cykelaffär en timmes bilfärd bort. Om nu den ende cykelförsäljaren som fanns i affären har blivit smittad så ber vi om ursäkt. Bättre han än hela Leos Lekland ;-). Sonen blev ägare till en ny cykel, en 26-tums med 7 växlar. Gissa om han är nöjd! Sedan var det ju min tur eftersom jag också är på jakt efter cykel, fast en mer slimmad variant. Det fanns ett par intressanta racers och en av dem har jag reserverat. Ska försöka ta mig till affären för inställningar nu i veckan och därefter förhoppningsvis kunna avsluta affären. Återkommer om detta!

Efter cykelaffären åkte vi hem till mina föräldrar och umgicks med dem en stund. På kvällen tittade vi som alla andra på mellofinalen och japp, det var rätt låt som vann. Det var den enda som gav mig rysningar och det brukar vara ett säkert tecken. Jag är ett stort fan av melodifestivalen och när jag igår hittade en app med alla Eurovisionbidrag sedan 70-talet, så blev det en stor nostalgitripp bland bra (eller mindre bra) bidrag. Kul!

Idag har vi umgåtts med en annan barnfamilj och varit ute och lekt flera timmar. Barnen är alldeles rosiga om kinderna av all sol. Härligt! Lite ironiskt med dessa dagar med fint väder och så blir det ändå mörkerlöpning för mig ikväll. Men det är så det är när hela familjen ska samsas om tidsutrymmet… Det blev ett bra pass idag i alla fall. Inte ett ordentligt långpass utan ett längre distanspass i god fart. Det var ljummet och väldigt behagligt, så skönt att inte behöva ta på mössa och vantar.14 km blev det till slut. Det var alltigenom god och positiv känsla idag, vilket känns bra eftersom jag i fredags var beredd att lägga löparskorna på hyllan. Då skulle jag ut på ett tempopass som jag tänkte lägga upp så här ungefär: 2,5 km uppvärmning, 3 km ca 5,00-tempo och ca 2,5 km nedvarvning. Efter att ha slitit redan under uppvärmning, så kändes koppen helt omöjlig med hög puls och vad jag kunde erinra, låg fart. Jag fick till en kilometer på 5 minuter, sedan fick jag gå en bit för att få ned pulsen lite innan jag satte fart igen. Denna gång krigade jag på och lyckades höja till 4,50-tempo. När klockan pep var jag beredd att ge upp och börja varva ned. Men då blev jag arg på mig själv och tyckte att jag var en riktig smitare, så jag ökade igen och fick till ännu en kilometer i 4,50-tempo. Bra där! När jag sedan kom hem och kollade igenom alla kilometertider så insåg jag att uppvärmningen hade gått snabbare än vad jag trott, så den höga intensiteten berodde på ”rätt” orsaker, inte på att jag är kass.

Så jag behöver nog inte sluta med löpningen ;-).

Sådana här dagar får mig att längta efter all växtlighet som kommer att pryda rabatterna snart.

I djupaste småländska skogar

Dags att hälsa på svärföräldrarna denna helg. Svärfar bor i Växjö och svärmor i Rottne, så vi pratar verkligen om djupt inne i Småland. Själva bor vi lite mer kustnära. Efter att ha fikat hos svärfar så tog vi oss vidare till svärmor, vars sambo heter Roland. Hemma kallas de därmed ”farmor och Roland” och det är ett vinnande koncept för femåringen. Hon har flera gånger ställt frågan till andra barn: ”Var bor din farmor och Roland?” Det är inte lätt med dessa moderna familjekonstellationer ;-).
Väl framme i Rottne var det dags att svida om till löparkläder och pannlampa. Roland är en riktig friskus själv, så han har god koll på alla bra rundor i området. Fick tipset om en tur på ca 7-8 km. Det blev 10,0 km till slut då jag inte svängde i ett vägskäl som det var tänkt. Men inte mig emot. 10 km är ju bättre än åtta!
Tur att jag tog med mig pannlampan för 70% av rundan gick på vägar utan lyse. Spännande att springa på okända vägar! Dock var det ganska skönt att komma tillbaka till civilisationen.

Så här såg det ut i skogen...

Så det var skönt med lite ljus igen.

Tempot var bitvis ganska högt, så det blev ett bra pass. De 10 km tog 52 min. Bra känsla i perfekt väder, ett par minusgrader och snöfria vägar. Den bästa starten på en lördagkväll!