Rubriken syftar inte nödvändigtvis på mig själv utan familjen i stort. Sonen har gått upp en nivå i simningen och kommer, i alla fall till att börja med, träna fyra (!) gånger i veckan varav två av dessa är tvåtimmarspass. Dottern kommer fortsätta med simskolan, kanske blir det hennes sista termin. Vad det verkar nu så vill hon också börja simträna sedan. Men först ska hon klara av Hajen. Allt som allt fem kvällar i simhallen! Förhoppningsvis kan vi samköra en del med Edvins klasskamrater som också tränar, men det kommer ändå bli mycket tid i och runt simhallen. Lägg även till simtävlingarna, läger och lite kommittéarbete. Hm, borde kanske flytta in till stan…
Jag kommer naturligtvis få en del möjligheter att slipa på min egen simning. Nu är Edvins pass så långa att jag både hinner springa en runda och simma lite efteråt. Smidigt! Det var precis vad jag gjorde igår. Först åtta kilometer löpning inklusive två gånger uppför Hjortberget. Sedan 850 m simning och vet ni!? För första gången sedan slutet av förra året så hade jag flyt i simningen! Äntligen, säger jag bara och känner att jag får hopp inför framtiden.
Under helgen som gick var jag med sonen på simläger på Öland. Jag agerade matförälder och fick under två dygn möjlighet att lära känna både hans simmarkompisar, tränare och ett par andra föräldrar. Jätteintressant att se hur tränarna agerar med ungdomarna och vilka budskap de sänder ut. Bra som förälder att veta vilka riktlinjer tränarna förespråkar när det gäller mat till exempel. Att få hårt tränande barn att äta tillräckligt mycket är inte alltid lätt.
På lördagskvällen bjöd vi på tacos.
Jag fick själv till två löppass och ett simpass under tiden vi var där. Underbart att kunna springa till havet medan solen gassar och vinden blåser ljummet! Under söndagen fick jag med mig Andreas (OBS, ej min egen Andreas) på en längre tur. Lite oplanerat hamnade vi ute i en åker, fick gena över en trädgård och var till slut ute i 11,5 km. Det var längre än vad han brukade springa! Jag tackar för sällskapet!
LöparFia 