Min träning når inte riktigt upp till vad min ambitionsnivå vill just nu. Det bygger onekligen en viss frustration som gör att jag inte riktigt ligger på topp. Nästa söndag ska jag avsluta Tjejklassikern genom att springa Lidingö Tjejlopp och jag känner mig inte alls speciellt förberedd. Det är ju visserligen bara 10 km så det är inte frågan att gå i mål eller inte som är själva orosmomentet, utan hur jag genomför loppet. Kommer jag att kunna ge allt och vara nöjd efteråt, eller kommer jag banga ur mentalt och inte trycka på ordentligt? Jag måste kunna pressa mig mer, håller mig oftast lite för nära bekvämlighetszonen.
Denna vecka har jag åter haft ”familjetjänst” och träningen för måndag till torsdag kan summeras med…ingenting. Idag utnyttjade jag lite friskvård och hann med ett par varv på ett elljusspår innan det var dags att hämta barn på fritids. Det var underbart att äntligen få springa igen! Skogen luktade höst, vilket är lite missvisande eftersom det har varit sensommarvarmt de senaste dagarna. Men det är väl ändring på gång på den fronten.
Härligt att fortfarande springa i kortbyxor!
Jag hoppas på en bra träningshelg så att jag återfår lite hopp och tro på mig själv och min fysiska förmåga.
Trevlig helg till er alla! Hoppas att ni får tillfälle att svettas mycket :-)!
LöparFia 
Komiskt att vi skrev om bekvämlighetszon i bloggen samtidigt. Det kommer bli jättebra. 10 km är ju ingenting för dig, den konstiga känslan för dig är nog att det är terräng och du har svårt att relatera till en tid.